På allmän begäran...

I samma spår

Nya ord nya rader
Nya konstigheter nya tankar
Nya smärtor i hjärta å hjärna som bankar

Men är egentligen allt så nytt
Eller går ja fortfarande i samma spår
Som om inget betytt
Med släpande fötter slickandes mina sår

Som när plusgrader å slask täcker stadens gator helt
Å hålögda människor vankar runt i allt som är trist å stelt

I den där slentrian drabbade vardagen som alla hatar
Strävan efter den där förändringen som ständigt tjatar

Långt bort nånstans härifrån
Fattar inte hur tiden går
Stirrandes likt ett fån
Likt monotona robotar i leden står

Ty allt som är spännande å inför dörren står
Känns läskigt å farligt inget du förstår
Biter dig hårt i läppen å blundar å tänker
Vad gör att dessa piller som spriten sänker

Är allt så trist som du verkligen tror
Eller är det så att din värld är allt för stor
Kanske skulle själen få tid att finna ro
Kanske skulle du sortera istället för att låta problemen gro

Men det är ju så skönt där under ditt täcke i din säng
Där med slutna ögon i drömmen om blomstrande äng
Där solen värmer på himmel blå
Fast regnet piskar ditt fönster i din värld så trist å grå

Du vaknar med ett skrik å inser att du aldrig kommer förstå
Hur du än vänder å vrider vet du inte vart du ska gå