Bråka
Kvällsdimman smeker lekfullt å sakta fjällets toppar
Likt våren kärleksfullt brister sina knoppar
Men om dessa magiska naturens fenomen vore en symbol
Över människans förfall så skulle världen täckas av svärta
För där ligger en smutsgrå dimma utav hat å smärta
Den värld vi växer upp i å de liv vi tvingas att leva
Att alltid lära oss att skylla på andra om vi fela
Att skorna skall skava
Bara för att det är förbjudet att sig själv vara
Ty speglarna skall bäras högt å stolt
Likt de själar vi för länge sedan sålt
Lev i din värld av stela likar
Håll bara din käft så skall du se att allting samman flikar
Att vi föddes fria är blott en illusion
Ty ingen lever bakom speglarna i vår inbillat trygga nation
Lyss bara till dom som har makten i sin hand
Dom säger ju att dom vet vad som är bra för vårt land
Dom säger ju hur du skall styra dina kliv
Dom verkar ju precis veta hur vi ska leva våra liv
Dom blandar fritt leken å delar korten
Så va nöjd med din giv
Annars får du gå på porten
Ty utanför deras trygga borg
Med väggar av paragrafer å moral
Där ligger välden i tragisk sorg
Fylld av ånger å samvetskval
Smaka på min sula när ja sparkar in ditt fula tryne
Öppna din ögon innan du tror på vad du ser i syne
För det finns ingen sanning i alla dina ord
Du kan blunda å vända andra kinden till när du inte förstod
Men vi vet hur kvällsdimma skall vara
Så kom igen du bara
Alla innehållslösa lovord som du kastar ur dig
Kommer aldrig fånga mig
För när solen går ner å stjärnor åter lyser klart
När månens magiska sken vittnar om att allt åter är så där overkligt underbart
Då skall vi sätta oss ner å stilla språka
Men så länge du spyr ut all skit som förpestar vår värld så kommer vi fortsätta att bråka
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
