Angående orkeslöshet och känslokalla tankar....

Kräver mer!

I den gråa staden där regnet smattrar på svarta plåttak
Å där bilar åker mot platser som ingen vet
Ensam man på torget hörs skrika
TIME OUT!
Vilket lustigt liv vi lever
Ingen tar något ansvar
Utan att tänka på vad vi tar
Snart finns där inget kvar

Det regn som öser ner när ja sover under min kartong
Förbannar dig när du blir blöt om fötterna
när du tar en cigg på din balkong
Du klagar på att ja lever på din skatt
Att ja inte har ett liv
Men du sparkar på min hatt
När du genom staden tar dina stressande kliv

Stressande kliv till det jobb som du påstår dig älska
Fast än du aldrig på dina kollegor förmår att hälsa
Som när du sitter framför din TV å gråter
Men du det är lugnt det är ändå ja som ständigt förlåter

Å mannen skriker över hela stan
Han skriker om natten å hela dan’
Han har så onda bilder i sina syner
Han förbannar människans alla synder
Han spyr på världen för den är så trasig
Han förbannar alla som anser honom knasig

Batongmissbrukande snut slår mannen ner
- Be om ursäkt ditt slödder!
- Aldrig! Ja kräver mer!

Ett tidsfördriv att dö för....

Aldrig förstår

Staden flyter på i tid som inte finns
Sekunder flyger i väg som om ingen minns
Någon tittar storögd på dammsugare i skyltfönster
Där affären bredvid visar nakna kvinnor av porslin

Pensionärer sitter på 41:an å pratar släktingars sjukdomar över en rykande kaffe
Medan skolkande skolbarn sitter på Subway å sörplar Latte
Eller på busstorgets parkering kränger knark
Där psykiska störningar blir till inbillning att ensam är stark
Trots sammanslutningar med gruppdepression
Som slutligen hamnar på socialens skrivbord å förvandlas till bortglömd diskussion
Där avdelning fem bleknar i försök att hjälpa
Det påstådda liv som de själva så duktigt stjälpa

Men sekunder blir minuter
Minuter blir timmar
Å timmar blir slutligen till år
Hur tiden bara kan gå utan att någon bryr sig
Är något ja aldrig förstår