Tomorrow is another day
Tomorrow I don't know what to say
lördag 31 maj 2008
På allmän begäran...
I samma spår
Nya ord nya rader
Nya konstigheter nya tankar
Nya smärtor i hjärta å hjärna som bankar
Men är egentligen allt så nytt
Eller går ja fortfarande i samma spår
Som om inget betytt
Med släpande fötter slickandes mina sår
Som när plusgrader å slask täcker stadens gator helt
Å hålögda människor vankar runt i allt som är trist å stelt
I den där slentrian drabbade vardagen som alla hatar
Strävan efter den där förändringen som ständigt tjatar
Långt bort nånstans härifrån
Fattar inte hur tiden går
Stirrandes likt ett fån
Likt monotona robotar i leden står
Ty allt som är spännande å inför dörren står
Känns läskigt å farligt inget du förstår
Biter dig hårt i läppen å blundar å tänker
Vad gör att dessa piller som spriten sänker
Är allt så trist som du verkligen tror
Eller är det så att din värld är allt för stor
Kanske skulle själen få tid att finna ro
Kanske skulle du sortera istället för att låta problemen gro
Men det är ju så skönt där under ditt täcke i din säng
Där med slutna ögon i drömmen om blomstrande äng
Där solen värmer på himmel blå
Fast regnet piskar ditt fönster i din värld så trist å grå
Du vaknar med ett skrik å inser att du aldrig kommer förstå
Hur du än vänder å vrider vet du inte vart du ska gå
Nya ord nya rader
Nya konstigheter nya tankar
Nya smärtor i hjärta å hjärna som bankar
Men är egentligen allt så nytt
Eller går ja fortfarande i samma spår
Som om inget betytt
Med släpande fötter slickandes mina sår
Som när plusgrader å slask täcker stadens gator helt
Å hålögda människor vankar runt i allt som är trist å stelt
I den där slentrian drabbade vardagen som alla hatar
Strävan efter den där förändringen som ständigt tjatar
Långt bort nånstans härifrån
Fattar inte hur tiden går
Stirrandes likt ett fån
Likt monotona robotar i leden står
Ty allt som är spännande å inför dörren står
Känns läskigt å farligt inget du förstår
Biter dig hårt i läppen å blundar å tänker
Vad gör att dessa piller som spriten sänker
Är allt så trist som du verkligen tror
Eller är det så att din värld är allt för stor
Kanske skulle själen få tid att finna ro
Kanske skulle du sortera istället för att låta problemen gro
Men det är ju så skönt där under ditt täcke i din säng
Där med slutna ögon i drömmen om blomstrande äng
Där solen värmer på himmel blå
Fast regnet piskar ditt fönster i din värld så trist å grå
Du vaknar med ett skrik å inser att du aldrig kommer förstå
Hur du än vänder å vrider vet du inte vart du ska gå
fredag 30 maj 2008
Med tanke på alla männsikor där ute....
Vårt sista hopp
Det tar många vädjande ord för att förlåta ett svek
Å hur många tärningar du än kastar så blir siffran aldrig rätt
Du kan sparka i väggen eller kasta sten i vatten
Men vad är det du saknar i mörkaste natten
Tankar om drömmar om en värld du aldrig sätt
Men utopier om sånt som du vet är rätt
Som en bok med oskrivna blad
Ett tabula rasa om slentrian fyllda dag
Ty de makthavare som håller dig om din rygg
Lurar dig att du lever oförskämt trygg
Inlindad i bomull i lögnens borg
Långt bort från blodbadets torg
Men de huvuden som en gång rullade på kullersten
Skall återigen betala för timmen som blev allt för sen
Det blod som sakta färgar marken röd
Är resultatet av ond bråd död
Död över stad å land
För alla kuvade som ni vägrade ta i hand
För alla de som läste lögnen i den påstådda sanningen
Å inte trodde på den pinsamma förbarmningen
För när era hästar inte längre kan springa
Å när era företagsbetalda telefoner tappat funktionen att ringa
Skall ni inte längre kunna gömma er bakom högar av paragrafer å moral
Ni skall lida av piskans rapp å tiders samvetskval
Ty de ord ni ifrån oss hör
Är resultatet av allt som ni förstör
Å inget kan längre stoppa
Flugan från att landa i er soppa
Å de delar som ni silar mellan era tänder
Är delar av våra sargade händer
Den skit som du från naglarna skrapar bort
Är stoftet av vårt sista hopp
Det tar många vädjande ord för att förlåta ett svek
Å hur många tärningar du än kastar så blir siffran aldrig rätt
Du kan sparka i väggen eller kasta sten i vatten
Men vad är det du saknar i mörkaste natten
Tankar om drömmar om en värld du aldrig sätt
Men utopier om sånt som du vet är rätt
Som en bok med oskrivna blad
Ett tabula rasa om slentrian fyllda dag
Ty de makthavare som håller dig om din rygg
Lurar dig att du lever oförskämt trygg
Inlindad i bomull i lögnens borg
Långt bort från blodbadets torg
Men de huvuden som en gång rullade på kullersten
Skall återigen betala för timmen som blev allt för sen
Det blod som sakta färgar marken röd
Är resultatet av ond bråd död
Död över stad å land
För alla kuvade som ni vägrade ta i hand
För alla de som läste lögnen i den påstådda sanningen
Å inte trodde på den pinsamma förbarmningen
För när era hästar inte längre kan springa
Å när era företagsbetalda telefoner tappat funktionen att ringa
Skall ni inte längre kunna gömma er bakom högar av paragrafer å moral
Ni skall lida av piskans rapp å tiders samvetskval
Ty de ord ni ifrån oss hör
Är resultatet av allt som ni förstör
Å inget kan längre stoppa
Flugan från att landa i er soppa
Å de delar som ni silar mellan era tänder
Är delar av våra sargade händer
Den skit som du från naglarna skrapar bort
Är stoftet av vårt sista hopp
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)