Aldrig förstår
Staden flyter på i tid som inte finns
Sekunder flyger i väg som om ingen minns
Någon tittar storögd på dammsugare i skyltfönster
Där affären bredvid visar nakna kvinnor av porslin
Pensionärer sitter på 41:an å pratar släktingars sjukdomar över en rykande kaffe
Medan skolkande skolbarn sitter på Subway å sörplar Latte
Eller på busstorgets parkering kränger knark
Där psykiska störningar blir till inbillning att ensam är stark
Trots sammanslutningar med gruppdepression
Som slutligen hamnar på socialens skrivbord å förvandlas till bortglömd diskussion
Där avdelning fem bleknar i försök att hjälpa
Det påstådda liv som de själva så duktigt stjälpa
Men sekunder blir minuter
Minuter blir timmar
Å timmar blir slutligen till år
Hur tiden bara kan gå utan att någon bryr sig
Är något ja aldrig förstår
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar